- Justin?
- Ja? sa han och kolla upp på mig direkt med stora ögon. Hans ögon var helt röda och jag såg på dom att han hade gråtit riktigt riktigt mycket.
- Jag tror jag kommer ihåg nu.
Det var en man som smällde till mig 2 gånger, jag trodde det var du som kom, men det var det tydligen inte. Jag föll sedan i vattnet och sen dess kommer jag inte ihåg något.
- Allt är mitt fel.
Jag hörde att han hade en klump i halsen och det kom bara mer tårar.
- Det är inte ditt fel Justin!
- Men, såg du vet det var?
-Ja, det var han som försökte...

---

...han som...
- Ida, han som vadå??
- Han som... som...
- Ida, säg. Vem var det? Det var väl inte...
- Det var våldtäcktsmannen.

JUSTINS PERSPEKTIV:
Vad fan ska jag göra? Jag blev rasande. Jag slog hårt i väggen och Ida kollade oroande på på.
- Ida, du förstår att du måste gå till polisen med det hära va? Du måste förklara hur han ser ut så dom kan ta fast han.
- Nej, men det är ingen fara Justin, lugna dig.
- Ingen fara? Skojar du eller? Det är en man ute i världen som är ute efter dig, först försöker han våldta dig, sedan fösöker han att döda dig. Du säger att det är ingen fara?
- Men Justin lugn, jag klarar mig.
- Du klarar dig? du måste gå till polisen Ida. Jag gör verkligen allt för att skydda dig, men jag klarar inte av att skydda dig från en mödare, vi måste ta hjälp av polisen!
- Nej, snälla Justin, för min skull?
- Okej då, men aldrig att jag tänker släppa dig ur blicken! Jag älskar ju dig.

Fan, sa jag verkligen det där? Vad ska hon tro om mig? Det har gått två dagar med henne, men jag menade verkligen vad jag sa. Trots att det hänt hemska saker så har det varit riktigt bra dagar i mitt liv, det är inte det hemska som är underbart, utan det är Ida som är underbar. Jag har aldrig känt såhär för någon förut, hon var verkligen speciell. Hon var som en ängel sänt från ovan, jag ville verkligen inte missta henne. Ska jag ta tillbaka det jag sagt?

SOFIAS PERSPEKTIV:
åh, vad gullig han är. Sa han verkligen att han älskar mig? Just han, den underbaraste personen på hela jorden sa nyss att han älskar mig, vad ska jag ta mig till?

- Jag älskar dig med Justin. sa jag lite blygt & jag såg att han lös upp som en solstråle.
- Det kanske känns lite tidigt att säga det, men du betyder verkligen hur mycket som helst för mig!
- Justin, jag kan slå vad om att det är ingeting till skillnad hur mycket du betyder för mig.
Han tog försiktigt tag i min nacke och drog sitt huvud imot mig. Plötsligt kände jag hur våra läppar möttes och jag blev genast lite upphetsad. Det blev lite vildare och helt plötsligt knacka det på dörren. Det var sjuksköterskan.

- E.. e..h, ursäkta att jag stör? Men du kan åka hem redan idag, bara ni skriver på några papper först sen så är allt fixat.
- Åh, tack så jätte mycket. Jag såg in i Justins kastanjefärgade ögon och såg hur han sken upp.
- Äntligen så kommer jag få lite ensam tid med dig Ida, och om du orkar  så tar jag dig till middagen som egentligen skulle ha varit igår. Orkar du? Vill du?
- Men Justin, det är väl klart att jag vill!

Justin skrev på några papper och jag började byta om till mina egna kläder. Så småningom var vi klara att åka. När jag kom utanför mitt rum som jag legat i, i snart 16h såg jag Usher.

- Hallå, är det du som är Ida?
- Ja det är jag. Vet du vart Justin är?
- Han var tvungen att åka iväg. Du ska få din försenade middag. Följ med mig. Jag ska ta dig till den hemliga lilla platsen.
- ä.. okej. nu?
- Japp, nu på direkten. Om det går bra alltså?
- Ja visst, eller kan vi kanske stanna till hemma hos mig först så jag får ta på mig något finare?
- Jo men självklart kan vi de. Men kom med mig här nu.

Jag följde efter Usher och vi var tvungna att ta en bakväg till bilen. Det var en massa galna fans vid ingången, och det  skulle bli så knasigt om dom såg mig komma ut med Usher. Dom var ju så osmarta att dom inte förstod att Justin redan hade åkt. I bilen satt jag och prata lite med Usher, han var riktigt trevlig faktiskt. Jag berättade hur vi träffades, och lite om mig själv. Även så berättade han en del. Men, jag berättade aldrig att Justin hade räddat mig från en våldtäcktsman utan sa bara att vi råka stöta på varandra i skogen, och att det bara klicka direkt.
Han berättade en massa pinsamma grejer gjort, han hade tydligen varit riktigt busig! Även så berättade han för mig att han aldrig sett Justin skina upp så mycket som han gör när han träffar mig. Så himla gulligt.
Vi gjorde ett snabb stopp så jag kunde byta om. Jag tog på mig en vit, kort klänning och ett par söta klackskor som matchade till klänningen. Sedan fortsatte vi mot stället. Undra vart vi skulle. Det tog ju ganska lång tid dit, ungefär 1 timma, lite mer.

När vi var framme såg jag att det var ett privat område. Jag fick gå längst en stengång, och sedan genom en stor slags "port". När jag kom genom porten trodde jag att jag skulle svimma. Det var så himla fint. Det var som att komma till en helt ny värld det var sagolikt. Det var jätte grönt & fint gräs, en liten sjö, och det var verkligen en toppen fin omgivning. Även så hade han dukat på ett super fint bord och gjort en egen liten scen.

Jag kände några händer hålla framför mina ögon, det blev helt kolsvart. När jag sedan vände mig om såg jag Justin stå där med...

---

Det kommer inte vara toppen bloggning idag för jag ska nämligen spela USM (ungdoms sm i handboll) så, hoppas ni fortsätter kolla. Jag kanske äverraskar er med några inlägg? ;)
Ge gärna ideér på vad som kan hända! :)<3