Klockan ticka och det var dags att hämta upp Ida. Vi skulle till Ushers såkallade "Magiska ställe" , det var otroligt fint där. Det var ett ställe som ingen förutom jag & Usher kände till. Det var så himla udnerbart där, det var som att ta en brud till sagornas land. När jag knacka på hos Ida så var det ingen som öppna. Jag knacka igen, fortfarande ingen som öppna. Vart var hon? Jag klev in och...


































... jag kunde inte hitta henne. Jag ropade hennes namn, och sprang upp till hennes garderob, men där var hon inte. Jag sprang till toaletten och hennes sovrum, men hon var nt där heller. Jag kolla igenom alla rum, hon var ju inte där? När jag sedan märkte de stora fönstrerna som täckte en hel väg gick jag ut. Där fanns en pool, en volleybollplan och lite solstolar och så. Varför har jag inte märkt detta placet tidigare?

Jag kollade runt om mig, men jag såg henne inte, jag kollade sedan mer noggrant. Där låg hon, i poolen, hon såg ut att vara död. Det var blod i vattnet, hon hade kläderna på och jag såg tydligt att hon hade fått slag i ansiktet. Vad hade hänt? Snabbt tog jag upp mobilen & ringde till sjukhuset som låg i närheten.

- Ja, hallå. Du har kommit till ******* sjukhuset, kan jag hjälpa dig med något?
- JA! Min tjej Ida ligger död i poolen, jag hitta henne nyss! Hjäääääälp, kom hit!!! sa jag, jag var hysterisk.
- Ta det lugnt, jag behöver ditt namn, adress.
- ****** gatan 73. Och jag heter Justin Bieber. Kom fort för fan!
- vi kommer så fort vi kan.

Det tog bara 5minuter tills dom var här, men det var mina längsta minuter i hela mitt liv. Vad har jag gjort? Jag skulle inte ha lämnat henne ensam!

- Är det du som ringde?
- Ja, det var det.
- Är det ditt hus?
- Nej, det är Idas!
- Vad gör du här då? Såg du vad som hände?
- Nej, jag är hennes pojkvän o skulle hämta henne för vi skulle på middag.
(okej, pojkvän kanske inte stämde, mmen i min drömmar så är hon min fantastiska flickvän)
-okej, vill du hänga med till sjukhuset?
- vilken jävla fråga, det är väl självklart! Skrek jag.
Det var inte meningen att jag skulle bli så oartig, men jag var så himla orolig. Jag satt där i vänterummet, och bara vänta & vänta på att få svar från läkaren. Efter några minuter kom läkaren äntligen in.

- Var det du som hitta henne?
- Ja, men säg nu! Vad är det med henne???
- Vi tror hon har fått något slag så hon sedan fallit i poolen och slått i huvudet.
- Kommer hon bli okej???
- Ja, men just nu behöver hon sömn. Hon kommer vakna till om några timmar igen, du kan gå hem sålänge så ringer vi dig när hon vaknat.
- Några timmar??? Åka hem?? Skojar du eller? Aldrig att jag lämnar Ida ensam igen!!
- Justin lugn, hon är inte ensam. På ett sjukhus finns det trots allt fullt av folk.
- Jag väntar här ändå!

Vad skulle jag göra? Jag kunde ju inte ringa hennes föräldrar, dom hade ju inte varit hemma när jag var där, undra vart dom är? Jag kan ju inte deras nummer eller något. Jag får la ta och sitta här och vänta på att hon ska vakna. Efter några minuter märkte jag att mobilen ringde, det var Usher.

- Hey Usher.
- Hallå killen, är allt väl? Jag har fixat allt, skulle ni inte ha kommit för 1 timma sen?
Jävlar, hade glömt det helt! Det enda jag tänkt på varto Ida.
- Eh jo, men asså.. d..d..et har h,hänt en sak..
- Vad är det? Du har väl inte gjort bruden ledsen?
- Ida heter hon faktiskt och asså.. jag har fan förstört hennes liv! skrek jag, även nu var jag helt hysterisk.
- Lugn, vad är det som har hänt?
- Jag skulle hämta Ida, och jag hittade henne helt uppslagen i hennes pool. Det var mitt fel, om jag aldrig hade åkt så hade detta inte hänt!
- Justin, det är inte ditt fel. Men, vart är du nu?
- Jo det är det!! Jag är på sjukhuset och väntar på att Ida ska vakna.
- Okey, vänta där. Jag kommer.

Efter ungefär 20 minuter så såg jag Usher komma springandes. Han kom mot mig och jag kramade honom. Vi satt där i tystnad och bara väntade. Jag hade armbågarna mot knäna och huvudet lutande mot händerna. Detta är verkligen den hemskaste dagen i hela mitt liv. Dagen gick från den bästa dagen i mitt liv till den värsta, fan!

Sjuksköterskan kom, klockan var nu 3 på natten. Hon knacka lite på min axel för jag hade somnat.
- Oj, förlåt att jag väckte dig. Ida har vaknat, och tänkte att du kanske ville veta det. sa hon och försökte se så vänlig ut som möjligt.
- Tack! sa jag sedan började jag springa mot hennes rum.
Hon låg där som en ängel, när jag kom in vände hon sagt på huvudet & kollade på mig.
- H..h..ej Justin, förlåt för att jag förstörde allt.
- Det är jag som ska säga förlåt! Om jag hade varit där så hade detta aldrig hänt.

SOFIAS PERSPEKTIV:
Vad hade hänt med mig egentligen? Det ända jag fattat innan Justin kom in i rummet var att jag låg på sjukhuset.
- Justin, vad har hänt med mig egentligen?
- Ida hjärtat, kommer du inte ihåg det?
- Nej, allt är svart.
- Ida, jag hittade dig i din pool, och du hade fått slag innan jag kom. sa han sedan pussa han mig på pannan. Han tog sedan tag i min hand och höll om den hårt.
Jag kom ihåg nu! Jag skulle på middag med Justin och hade precis fixat mig, jag gick ut till poolen för att bara tänka lite. När jag stod framför poolen hörde jag några fotsteg komma bakom mig och jag trodde det var Justin. Precis när jag vände mig om så stod det en man där. När jag skulle fråga vem mannen var smällde han till mig 2 gånger med sin krytnäve och jag föll i vattnet. Efter det kommer jag inte ihåg något, det var helt svart sen så låg jag helt plötsligt här.

- Justin?
- Ja? sa han och kolla upp på mig direkt med stora ögon. Hans ögon var helt röda och jag såg på dom att han hade gråtit riktigt riktigt mycket.
- Jag tror jag kommer ihåg nu.
Det var en man som smällde till mig 2 gånger, jag trodde det var du som kom, men det var det tydligen inte. Jag föll sedan i vattnet och sen dess kommer jag inte ihåg något.
- Allt är mitt fel.
Jag hörde att han hade en klump i halsen och det kom bara mer tårar.
- Det är inte ditt fel Justin!
- Men, såg du vet det var?
-Ja, det var han som försökte...